Nu säger jag farväl till viktminskning, piller, dieter och nyttiga saker. 
Och välkommen tillbaka pizza och allt annat som är SUPERGOTT!

Insåg ganska fort att man inte kan gå ner i vikt när man inte mår hundra.
Så jag ger upp denna ronden, och tar tjuren i hornen en annan gång! 

Då vet ni det!, Tjing så länge..

Som vanligt så var jag vaken hela natten utan en anledning, ganska jävla irriterande i längden.

Känner verkligen att jag stör mig på allt runt omkring mig just nu.

Minsta lilla får mig att vilja skrika rakt ut, slå sönder en vägg och typ spränga något i luften..

ohja, måste vara riktigt happyface!

Måste sova inatt, och har powernapat från 10 - 14 så nu MÅSTE jag lyckas hålla mig vaken till ikv.

Tänker fan bara slänga täcket över huvudet kl 22 minimun, och annars typ dirr efter klockslaget!

Idag för att ha sysselsättning så blir det handla, och sedan laga mat.

Får se om min aptit kommit tillbaka idag eller om den leker hide and seek länge till..

Två vuxna som fått barn, där kärleken upphört, där respekten för varandra också har försvunnit och där ett oskyldigt barn blir lidande mellan två stridande parter.

Vi sitter i mannens kök någonstans i Luleå. På köksbordet ligger travar av papper från rättegångar,

utredningar och brevväxlingar.

Han lägger fram bilder från barnets dagis och börjar gråta.

- Jag förstår inte hur det kan fungera så här.

Jag känner mig så kränkt. Det är ren diskriminering.

Hans berättelse är, gissar jag, tusentals mäns berättelse.

Känslan att tingsrätt eller hovrätt på väldigt vaga grunder har gett mamman ensam vårdnad om barnet.

I just den här mannens fall hade tingsrätten tagit beslut om delad vårdnad.

Men båda parter hävdade att det inte fungerade. Båda skyllde på varandra.

Därför togs fallet till hovrätten - som upphävde tingsrättens dom.

Jag läser hovrättens dom där man slår fast att barnet lider skada av att föräldrarna inte kan enas och att barnet därför mår bäst av ensam vårdnad.

Varför? Oklart. Och varför hos mamman? Ytterst oklart.

Hovrätten gjorde bara bedömningen av att hon var bäst lämpad. Som så oftast.

Han berättar sin historia och jag nickar som om jag förstår. Vilket jag på ett sätt gör men ändå inte eftersom jag inte befinner mig i samma situation. Jag kan inte på djupet förstå den vanmakt och frustration han känner.

Jag förstår i alla fall att i det här fallet finns det två parter som misstror varandra och som tycker att den andra egoistiskt sätter sina egna behov före barnets.

Och samhället ska ju i alla lägen se till barnets behov i första hand, eller hur?

Men vad är barns behov?

Mannen som sitter mitt emot mig säger att han känner stöd av andra män i samma situation sedan han kom i kontakt med en internetsajt som heter minpappa.nu.

När jag kommer tillbaka till redaktionen besöker jag hemsidan. Det är ett nätverk som slåss för pappors kamp för rättvisa. Jag hittar ett klotterplank där män har fått skriva av sig sin frustration, det finns även formulär där pappor kan skicka in frågor och få juridiska råd.

Men sidan driver även en aktiv kamp för att få till en förändring i samhället.

Den för fram svidande kritisk mot Socialtjänsten och mot domstolar som tar Socialtjänstens utredningar som sanningar.

Jag läser starka meningar som:

"Att normala ostraffade pappor utan vare sig problem med missbruk, våld och utan psykiska problem diskvalificeras från sitt föräldraskap hör inte hemma i en rättstat."

"Låt inte rättsväsende och socialtjänst förstöra framtiden för barnen."

Det dras till och med paralleller till 1600-talets häxprocesser.

Tillbaka till mannen i köket. Han överklagade hovrättens beslut till Högsta domstolen, men fick avslag.

Innan jag lämnar honom säger han att han vägrar ge upp. Han vill lyfta frågan. Vill få igång en debatt i hela samhället.

- Jag tänker manifestera, säger han.

Hans plan är att helt enkelt slå ner ett militärtält, med kamin och allt, mitt på Storgatan och bosätta sig några dagar.

- Jag vill visa att många pappor mår fruktansvärt dåligt.

Vi skakar hand och jag förklarar att jag, tyvärr, inte kan skriva om hans fall.

Jag lovar däremot att skriva den här krönikan.

Sova är ABSOLUT det bästa man kan göra i hela världen, humöret åter på topp bara på en liten powernap!

nu ska jag ta världen med storm!, ja de kan ju bli tvärt om med, men det gör inge! :)

Fått svar från min osynliga fru iaf, Stackarn knegar och knegar , men NU sku hon allt höra av sig när hon slutat!
Ska bli härligt att få höra hennes underbara stämma och kanske få se henne igen ifall man har tur.

Näfan, nu ska jag kolla runt i världen vad som händer och sker!
Måste hålla mig uppdaterad vettni ;) 

Blev vara uppe hela natten för att vända på skiten en gång till, men känner att humöret börjar vara dåligt.

Lägenheten är lika kall som nordpolen, och jag är förjävla hungrig!

Natten bestod av prat med människor, pimplande av kaffe!

påminnelse till mig själv, inte svepa 6 koppar på rad.
Inte nog med att blåsan nästan exploderar, man blir fan bara tröttare..

Dagens schema består av en powernap i 2 timmar nu, sedan så ska jag väl försöka kontakta min

förbaskade handläggare som ska signera papper åt mig.

Men aset ringer inte, DÖD åt honom, SERIÖST!

Sedan så vet jag fan inte mer, typ bara dö på soffan kanske..

noll ork till något, måste ändras inom kort.

Jag förlorade mig själv, förlorade många runt okring mig.
Behövde en räddning, och jag hamnade fel!

2004 lämnade jag min trygga hamn och flyttade in till stora staden utan en aning om vars jag skulle.

2005 fick jag det skrämmande samtalet där jag fick veta att min pappa blivit mördad. 
        Helvetet hade brytit och det slukade mig i det mörka, jag behövde en räddning och alkoholen fanns där.

2006 Jag blev mer och mer våldsam, alkoholen gjorde mig till en helt ny människa, jag fann ingen väg ut.

        Tappade mig själv och blev någon helt annan, jag gav namnet Jonna en helt ny innebörd.

2007 Började mitt liv att trappa ner sig, humöret hade börjat bli lite jämnare men jag exploderade fort.

        Alkoholen var fortfarande kvar i bilden och jag hängde i stadsparken bland alla knarkare.

2008 Fötterna började bära mig, hatet hade vuxit sig starkare, någon skulle måsta betala för den skada

        Som jag utsatts för, den skada som fortfarande blödde genom min själ!

2009 Jag skadade inte mig själv längre, försökte leva ett normalt liv, men vem var jag?
        Frågorna utan svar blev till deprimerande tankar och självmordstankarna blev fler och fler.

2010 Jag kämpade och kämpade, sökte tappert efter svar bland varje sten, varje vindpust.

        Lämnade alkoholen och gamla livet bakom mig, försökte starta om.

2011 Året som man aldrig glömmer, Frågor fick svar, men vem fan var jag?
         Fick börja om på ny kula för att gång på gång bli nerslagen i samma mark jag kom från.

        Min attityd blev hårare och hårdare, någonstans kände jag igen mig själv.

2012 Starkare än någonsin, envisare än förut så har jag lagt band på mina känslor.

        Besluten och medveten om det helvete jag lämnat går jag nu på darriga fötter ut i verklighetens ljus igen.